Det luktar ”fuldiesel” på svenska vägar.

Vi tycker nog alla att det är viktigt att minska utsläppen av koldioxid och andra avgaser från bilar och lastbilar. Privatbilister och företag köper miljöbilar i allt högre utsträckning.   Det finns förstås inga bilar som verkligen är miljövänliga, men många försöker minska sina utsläpp och tänker på det när dom köper bil. Med så kallade Marco Polo pengar  satsar EU inte mindre än 6354 million € 2012 på projekt som syftar till att föra över transporter till sjöfart och järnväg. Det pratas mycket om gröna korridorer mm.

Trots denna tillsynens breda satsning på att minska utsläppen rullar allt mer gods på väg i Sverige.  Ljusa tider för åkerinäringen skulle man kunna tro. Men icke den svenska åkerinäringen har stora svårigheter. Det är som de flesta vet stora mängder utländska bilar som transporterar godset. Många av dessa bilar körs av chaufförer som lågt hemifrån sina eventuella familjer arbetar under villkor svenska chaufförer aldrig skulle acceptera. De arbetar för löner långt under de avtal som gäller i Sverige. Många av bilarna körs även på en diesel som importerats i smyg eller tankat i Polen företrädesvis. Denna mer miljöskadliga diesel kostar ca 1/3 av vad den svenska nästan helt svavelfria diesel som får säljas i Sverige.

Att transportera varor på järnväg och med fartyg är avgjort mindre miljöbelastade än att köra med lastbil. Trots detta väljer även till synes miljömedvetna i alla fall miljöprofilerade företag lastbil om detta är något billigare. Detta nu mera även på långa transporter som borde varit idealiska för sjöfart. I mitt uppdrag som styrelsemedlem i Lysekils Hamn AB kan jag se hur detta skett i en utsträckning som så gott som stoppat trafiken i hamnen. Vi tvingas hyra ut hamnmagasin som industrilokaler och dyra infrastruktur står nästan öde. Kranar för miljontals kronor står stilla. Den senaste tiden har stora mängder pappersmassa och virke förts över till lastbilar. Ja till o med stora stenblock körs per labil även om det endast på grund av vikt handlar om en eller ett par stenblock.  Märkligt kan tyckas att det kan vara pappersmassa som blir miljö märkta papper och virke med miljömärkningar som FSC.

Detta fenomen med dessa lastbilar är ett miljö och arbetsrättsligt problem som lätt skulle kunna stoppas redan med befintlig eller endast något ändrad  lagstiftning. Lönsamheten i transporter till sjöss och på järnväg skulle genast återvända med endast ganska små ekonomiska styrmedel som vågavgifter för lastbilar till exempel. Men det är tydligt att det inte är något vår nuvarande regering lyckas med. Tills det att svenska folket valt en klokare regering så lär vi nog få fortsätta kanna lukten av ful diesel på svenska vägar. Medan svenska hamn och transportarbetare inte kan hoppas på en trygg arbetsmarknad.

Annonser

Om hakansmedja

Håkan Smedja är V politiker i Lysekil
Det här inlägget postades i Arbetsrätt, Järnväg, Miljö, Sjöfart, Transport. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det luktar ”fuldiesel” på svenska vägar.

  1. HS skriver:

    Vågavgifter för lastbilar ska det naturligt vis inte vara snarare våg rabatt och naturligt vis vägavgifter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s